God förmiddag

Idag har jag parkerat mig på mitt rum med en stor kopp te för att försöka skriva klart en bokrecension och tillhörande läslogg som egentligen skulle varit klar för ett par veckor sedan. Det gäller den obligatoriska collegekursen. (orkar inte förklara närmare men ni som gått på Ingesund har ju ett hum om vad det rör sig om). Fördelen med högskolekurser är ju som tur är att man inte blir slaktat om man missar en deadline så länge man gjort klart allt innan kursens slut. Det är skönt! och farligt. Nu ska det bli gjort i alla fall. :) Det jag dock slås av är hur ringrostig jag har hunnit bli när det gäller skolarbete. På gymnasiet var jag ganska bra på att skriva uppsatser och liknade, eller det gick åtminstånde ganska fort. Nu tar allt en evighet, suck!Tror jag ska belöna mig med något gott när jag är klar :P

Det där med drömmar

Jag har funderat idag, ganska mycket faktiskt. Det blir lätt så när det är orkestervecka och man inga lektioner har. Tankarna hinner liksom ikapp. Jag anser mig ha en ganska bra magkänsla som oftast är pålitlig men det brukar jag inse först i efterhand eftersom jag aldrig vågar lita på den innan jag vet att det kommer gå bra. Sedan går jag där och är lite bitter och sur över att jag aldrig lyssnar på magkänslan och lovar mig själv att nästa gång ska jag banne mig gå på känsla. Och sedan börjar karusellen om igen och man kör en favorit i repris. Ni fattar grejen. Det går väl an och lyssna på magen lite hipp som happ sådär tycker jag när det gäller mindre saker och det inte står så mycket på spel, men hur gör man med de stora frågorna? Jag har både läst och hört att om man verkligen drömmer och längtar efter något kan magkänslan bli så stark att den helt tar överhanden över förnuftet och blir fullkomligt opålitlig medans den andra gånger är helt tvärtom. Så hur vet man egentligen vid vilka tillfällen man kan lita på magen? Detta blev väldigt flummigt känner jag men det jag vill komma fram till är att det där med att gå på känsla är en svårbemästrad konst som borde vara värd ett nobelpris eller liknande om man lyckas. Ofta tycker jag att det är lättare att inte drömma alls för då slipper man fundera på om magkänslan som säger att man faktiskt kan lyckas är pålitlig eller inte. Men samtidigt blir livet så mycket tråkigare då. Det där med drömmar är förbaskat svårt helt enkelt...men jag jobbar på det.

Renoveringsobjekt

Inser mer och mer hur den här bloggen är i desperat behov av en ordentlig höstrenovering både vad gäller layout, presentation och bild. Framför allt behöver den fler inlägg! Problemet är dock att jag inte kommer på något meningsfullt att säga så därför säger jag inget alls. Varom man icke kan tala därom måste man tiga var det en filosof som sa en gång( tror det var Wittgenstein). Jag vet inte om det passar in egentligen men något intellektuellt och tänkvärt bör ju finnas med här :P

Puss på er!