Det där med drömmar

Jag har funderat idag, ganska mycket faktiskt. Det blir lätt så när det är orkestervecka och man inga lektioner har. Tankarna hinner liksom ikapp. Jag anser mig ha en ganska bra magkänsla som oftast är pålitlig men det brukar jag inse först i efterhand eftersom jag aldrig vågar lita på den innan jag vet att det kommer gå bra. Sedan går jag där och är lite bitter och sur över att jag aldrig lyssnar på magkänslan och lovar mig själv att nästa gång ska jag banne mig gå på känsla. Och sedan börjar karusellen om igen och man kör en favorit i repris. Ni fattar grejen. Det går väl an och lyssna på magen lite hipp som happ sådär tycker jag när det gäller mindre saker och det inte står så mycket på spel, men hur gör man med de stora frågorna? Jag har både läst och hört att om man verkligen drömmer och längtar efter något kan magkänslan bli så stark att den helt tar överhanden över förnuftet och blir fullkomligt opålitlig medans den andra gånger är helt tvärtom. Så hur vet man egentligen vid vilka tillfällen man kan lita på magen? Detta blev väldigt flummigt känner jag men det jag vill komma fram till är att det där med att gå på känsla är en svårbemästrad konst som borde vara värd ett nobelpris eller liknande om man lyckas. Ofta tycker jag att det är lättare att inte drömma alls för då slipper man fundera på om magkänslan som säger att man faktiskt kan lyckas är pålitlig eller inte. Men samtidigt blir livet så mycket tråkigare då. Det där med drömmar är förbaskat svårt helt enkelt...men jag jobbar på det.