Låt dig fascineras!

Härom dagen, kanske var det igår, läste jag ett blogginlägg av min gode vän nere i Danmark.(Om det eventuellt finns någon som läser detta och inte känner henne kan jag rekommendera hennes blogg www.klarinettista.wordpress.com)Hon berättade att hon ibland under ett samtal kan låta orden bli ett sorl i bakgrunden och fascineras av dragen och detaljerna i den andre personens ansikte. Jag gör likadant och ibland tror jag att det är därför jag oftast glömmer bort en stor del av det folk berättar för mig. Jag lyssnar inte ordentligt.(Om du någon gång drabbats av detta ber jag så hemskt mycket om ursäkt.)Samtidigt kommer jag nog inte kunna sluta, det är ju så fascinerande och man börjar fundera över så roliga saker. Man kan till exempel fundera på hur en människa skulle se ut om man bytte plats på munnen och näsan, eller varför man ler när man är glad. Möjligheterna är oändliga.


Jag är minst lika fascinerad av djur. Egentligen är jag nog mer förundrad eftersom variationerna är fler. Vad är egentligen grejen med en svans? Och hur kom den första fågeln på att den kunde flyga? jag älskar natur- och djurdokumentärer och den bästa jag sett är nog serien Life som gick på svt för ett tag sedan.(Har ni inte sett den så gör det, den finns på dvd.)Visste ni till exempel att det finns en fågelart där hanen använder sig av heminredning för att locka till sig en hona? Japp, det är sant. De samlar saker i sin favoritfärg. En hane samlar till exempel röda saker såsom blommor och bär medan en annan gillar murrigare färger och därför samlar bruna svampar mm. Sedan inreder de sitt bo och håller det rent och prydligt tills en hona dyker upp och fattar tycke för deras kreation.


Den varelse jag dock fascineras mest av (just ni i varje fall) är nog ändå elefanten. Detta snälla, vackra, stora djur med en kombinerad näsa, hand, tuta och svans mitt i nyllet. Dessutom har de en fantastisk hjärna som gör dem till jordens mest intelligenta däggdjur, bortsett från primaterna. Och namnet sen! Smaka på ordet  elefant och lyssna på klangen, e l e f a n t. Ljuvligt!


Vad är det jag vill säga med detta egentligen? Jo, att förutom att elefanten är en fantastisk varelse så är jorden en fantastisk plats. Vi borde uppskatta den och alla dess invånare betydligt mer än vad vi gör. Ja, jag vet att det låter som en smörig klyscha och det är det väl på sätt och vis men det skadar inte att säga det. Vi borde ta oss tid att fascineras då och då.