Det går sällan som man tänkt sig

Ikväll ska jag till en god vän och äta lite mat och titta på fjärde deltävlingen av melodifestivalen. Ska bli nice :) Den där följetången jag utlovade när hela cirkusen drog igång har det ju dock inte blivit så mycket med, inte okej. Det är väl dessvärre så livet är. Det blir sällan som man tänkt sig... Men jag känner samtidigt att efter att Ranelid knep en finalplats i lördags så har jag ingen som helst lust att engagera mig i detta heller. Kanske att det kommer något i samband med finalen, en liten sammanfattning eller så, men just nu är jag bara sur. Sur sur sur.

Sur.

Back to reality

Förra veckan var toppen! Jag hälsade på kära lilla Klara i värmlands djupa skogar och Linnea i vackra dalarna. Det blev en vecka fylld av allvar och skratt, nya latinsksa uttryck (maskus plaskus), teletubbies, fika, framtidsplaner och självklart mängder av te. Supermysigt! Tog även en mental tripp ner till Köpenhamn och hälsade på Lovisa, hoppas att jag kan förflytta hela kroppen dit ner nästa gång också.

Tycker om er allihopa! Schhhhh :D

I värmlands djupa skogar

Är hos Klara i Arvika. Myyys! :D

Del 1

Årets första deltävling gick i Växjö. Om du missade tävlingen kan du se den genom mig här. Själv såg jag den på storbildsskärm tillsammans med en hel hög folk. Trevligt var det :)

Det hela inleddes med en kortare resumé av förra årets tävling så jag tänkte göra detsamma. Tyvärr tyckte jag att förra året var ett rätt kasst år, både bidragen och produktionen, så det finns inte jättemånga godbitar att välja bland men följande är hur som helst det som enligt mig är värt att komma ihåg. Det första är det bidrag som absolut var den rättmätige vinnaren. Bäst och mest välproducerade låt, bäst sångare, bäst dans, snyggast nummer och snyggast kille. Därför kommer här både klippet från finalen och från deltävlingen (presentationsfilmerna är olika). Jag vill också påminna er om The Monikers rullband som han obekymrat promenerade fram på.  Trevligt nummer där han till råga på allt lyckades klämma in något som tjejerna i tävlingen vanligtvis brukar stå för, ett klädbyte. Här kommer han. Låt oss nu bli lite internationella och minnas två bidrag från övriga Europa som i alla fall tog mig med storm. Det första är ett tvillingpar vars  energi och barnsliga charm jag helt enkelt inte kan motstå hur gärna jag än vill. Ljudet lämnar mer att önska men här är de hur som helst, Jedward. Nummer två kommer från vår granne i öst som lät sig inspireras av en älskad Astrid Lindgren-figur och berörde med en trallvänlig liten bit om att rädda vår planet. Snyggt med dekoren inne i den gigantiska arenan dessutom. Jag talar naturligtvis om finske Paradise Oskar. Slutligen vill jag gå tillbaka dit jag började och ge Danny ytterligare en eloge för att han efter en bitter andraplats ändå levererar en av de bästa och mysigaste poängpresentationerna någonsin. Det är såhär det ska vara :)

Första deltävlingen gick alltså i Växjö där vi välkomnades till arenan av ett nästan filmusiksliknande körmedley av "popular" och vinjett musiken. Det var första gången som jag faktiskt uppskattat förra årets vinnarlåt. Det hela övergick dock snart i den sedvanliga festen med viftande färgglada ballonger och glittriga dansare som gjorde plats på scen för årets programledare. I år var det tre guldglittrande damer vid namn Helena Bergström (vars klänning inte var jätterolig direkt), Sarah Dawn Finer (vars klänning var fin men kanske lite väl snäv men å andra sidan skäms hon inte för sin kropp och det är bra) och slutligen Gina Dirawi (vars klänning jag inte alls förstod mig på). Gina är kanske inte känd för alla men hon är så vitt jag förstått någon bloggerska som har haft en talkshow i svt och som även ledde Musikhjälpen 2011 tillsammans med Kodjo från Morgonpasset och Jason Diakité. I det stora hela så tycker jag att de gjorde ett bra jobb. Visst, de håller verkligen inte samma nivå som Kristian Luuk, men definitivt bättre än förra året måste jag säga. Dessutom är det ju ytterligare 5 veckor kvar så jag får vänta med mitt slutbetyg. I år var greenroom beläget längst bak i arenan och därifrån löpte en lång catwalk hela vägen fram till scenen. Här skulle du alla artister vandra fram när det var deras tur att framföra sin låt. Kanske inte helt lyckat då flera av artisterna var långt ifrån bekväma med detta. Själva scenen var riktigt snygg tycker jag. Inte för stor och inte för liten med en känsla av att inte riktigt veta vart den börjar eller slutar tack vare ljussättningen och de visuella effekterna. Ganska enkel men med en liten trappa i ena hörnet. Bra jobbat Svt. Nu till bidragen.

1. Sean den förste banan - Sean banan

Kvällens första bidrag. Vad ska man säga. Popular får gärna vinna tio gånger om bara jag slipper se Sean Banan representera Sverige i ESC. Eller kanske inte. Men det finns bara ett ord som kan beskriva detta - värdelöst! Ingen förväntar sig något annat av Sean men om man värnar det minsta om sitt rykte som låtskrivare bör man inte sitta i direktsänd tv och vinka glatt om man inte skrivit en bättre låt än såhär. Tror dessvärre inte att detta är en låt som kommer glömmas bort efter festivalen, i alla fall inte i de yngre kretsarna. Tog sig till andra chansen, vilket inte var så förvånande, jag hade faktiskt räknat med att han skulle sno åt sig en finalplats.

2. På väg - Abalone dots

Årets första "okändis". En bluegrass-grupp bestående av tre tjejer från Västervik som tydligen både varit förband till Lars Winnerbäck och vunnit grammis för bästa folkmusik. Jag har aldrig hört talas om dem. Säkert jätteduktiga tjejer men jag tror inte riktigt att detta är rätt forum. Låten är rätt platt och lyftet man väntar på kommer aldrig riktigt. Inte ens de fladdrande flaggorna i bakgrunden är intressanta. Får känslan av att den kunde blivit lite lite bättre om texten varit på engelska istället men nej, detta håller inte. Så gick det ju som det gick också.

 

3. I want to be Chris Isaak (this is just the beginning) - The Moniker

Förväntningarna var höga efter förra årets succé men tyvärr gick det åt skogen. Det slutade med en åttonde plats vilket var lite väl hårt enligt mig. Måste nog ändå säga att det trots allt var en av kvällens bästa låtar. Det första intrycket var visserligen att den var rätt tråkig och tjatig men jag tror att den kunnat växa med lite fler genomlyssningar. Tror däremot inte att det blir en låt som kommer att hänga kvar efter tävlingens slut. Kanske att de dammar av fjolårets hit istället? En eloge dock för att han klämt in de gamla klassiska sidostegen från mellanstadiediscot i ett annars ganska så lamt nummer. 

4. The boy can dance - Afro-Dite

Tio år efter segern är disco-tanterna (nästan i alla fall) tillbaka med samma gamla danssteg och samma gamla tongångar. Ett vinnande koncept visserligen men det har som sagt gått tio år. Inte riktigt lika synkade och lite mer anfådda levererar de ändå en klassisk disco-schlager som enligt de kriterierna definitiv håller måttet. För tio år sedan funkade det uppenbarligen. Det hade kanske gått för 6-7 år sedan också men idag är det dömt att misslyckas. Som ett försök till förnyelse har de slängd in tre dansande pojkar som skulle kunna vara deras söner men som de inte beblandar sig med. De får hålla sig på vänsterkanten. Det finns ingen helhet i numret, konceptet är föråldrat liksom sångerskorna och dessutom är dansmusik den hetaste trenden i musikvärlden just nu och den låter inte i närheten av detta. Med allt detta i åtanke måste jag ändå säga att de borde vara stolta över sin femteplats.

5. Mystery - Dead by april

Ett Göteborgs-band som säger sig ha ambitionen att blanda klassisk pop med rå metal och förra året deltog i pausunderhållningen i melodifestivalen och spelade en metal-version av "dansa i neon" tillsammans med Lena Ph. En ganska osammanhängande låt. Först en "mesig" lite popliknande vers som leder över i en growl-brygga som fick mig att tänka "Herregud, vart ska detta sluta...". Men sedan kom refrängen. Där har de lyckats, verkligen. En melodi som biter sig fast och ett "gött gung" (om man nu kan säga så om den här typen av musik). Riktigt bra! Resten av låten är bara osammanhängande men en finalplats räckte det ändå till och tack vare refrängen och bristen på värdigt motstånd måste jag säga att de förtjänade det.

6. Salt and pepper - Marie Serneholt

Iklädd en nästintill hudfärgad glittrig kroppsstrumpa entrade hon scenen och levererade...inte alls. Låten var allt annat än godkänd. Sången var allt annat än godkänd. Numret var allt annat än godkänt. det var som att se en sjöjungfru med stjärtfena upp till hakan ställa upp i en lokal talangjakt med ett gäng ompa lompas som kör. Dessutom fattar jag inte vad salt och peppar har att göra med killen hon sjunger att hon inte kan få nog av. Nej du Marie, håll dig till att dubba tecknad film, det är det din röst passar för. Sorry.

7. Jag reser mig igen - Thorsten Flinck & revulotionsorkester

Det räckte tyvärr till andra chansen och jag är inte alls förvånad att han gick vidare. Men den mannen skrämmer mig. På riktigt.

8. Euphoria - Loreen

Kvällens andra finalist och en verkligt värdig sådan. En bra och välproducerad klubblåt som vi garanterat kommer höra på radion framöver. Duktig sångerska som verkligen har hittat ett unikt sätt att uttrycka sig på. Ett snyggt nummer med endast en dansare och ett vackert snöfall. Avskalat men ändå mäktigt. Jag får lite känslan av att se en musikvideo fast live på scen. Jag tror att låten skulle kunna gå långt i ESC men jag är tveksam till att resten av Europa köper den typen av nummer men jag vill samtidigt absolut inte att hon ska ändra det. Å andra sidan kanske det är just ett annorlunda nummer och en grym låt som behövs för att det till slut ska gå vägen. Vem vet.

Pausunderhållningen fick mycket kritik från mina vänner som tyckte att för mycket fokus la på en liten minoritetsgrupp men jag höll inte med. Jag tyckte att det för första gången på länge fanns ett underhållningsvärde i det hela. "Hela Sveriges fest" (se den här) var en lite truddelutt i sann showanda som framfördes av de tre programledarna och handlade om att festivalen inte längre bara är bögarnas fest. (Misstänker att de inspirerats en del av Grotescos framträdande på Skansen med låten Bögarnas fel). Nytt för i år är också något som kallas för tredje chansen. Detta är en omröstning på webben där gamla utröstade bidrag från tidigare år tävlar om att få framföra låten igen live i globen. Varje vecka skickas två stycken till final. Lagom intressant.

Sammanfattningsvis så var det väl en ganska medioker första deltävling men vad mer kan man förvänta sig. De flesta lyckades klämma in en höjning i sitt bidrag, ingen av artisterna såg riktigt så avslappnade ut som de önskade under intervjuerna och självklart var någon tvungen att göra en cover på en tidigare låt. detta gjordes av Soundtrack of our lives som egentligen gjorde väldigt bra ifrån sig. De gjorde dock det stora misstaget att välja en låt som väldigt få kommer ihåg, nämligen "Try again" med Dilba. Största skandalen blev väl Thorsten Flincks hand på Ginas rumpa under en intervju i greenroom men förutom detta var det en ganska stillsam tillställning. Min personliga reflektion var att kvällen innehöll en hel del indian-associationer (Abalone dots, The Moniker och Loreens) och självklart mängder av glitter.

Hmm, vad händer nästa vecka måntro? :)

Cirkusen är tillbaka

Nu var det dags för melodifestival igen och inbitet fan som jag ändå är så måste jag ju helt enkelt göra detta till en följetång här på bloggen. Detta kommer resultera i en liten sammanfattning och reflektion varje vecka är tanken. Om du som jag inte kan slita dig från tv-apparaten på lördagkvällarna kan det vara roligt att jämföra dina egna tankar med mina och sedan konstatera att jag måste vara spritt språngande galen(tack detsamma) och kanske till och med dela med dig av dina mycket vettigare (eller inte) åsikter. Om inte så kan du ju se det som en chans att hänga med i vad som händer utan att egentligen behöva titta på programmet (fy på dig) och på så sätt inte behöva se ut som ett frågetecken så fort någon fäller en kommentar om detta spektakel. Eller så kan du ju helt enkelt strunta i att läsa det (kommer aldrig på frågan) och förbli en dumförklarad idiot med noll allmänbildning vad gäller Sveriges populärkultur. Valet är helt upp till dig. Håll till godo.

Kort bakgrund. Melodifestivalen har funnits i någon form sedan 1956. Dagens format med fyra deltävlingar, andra chansen och final infördes 2002 och sedan dess tävlar alltså 32 bidrag varje år. Dessa väljs ut bland tusentals sökande av en hemlig urvalsjury. I ungefär samma veva som det nya konceptet infördes tog Christer Björkman (före detta frisör från Borås) över som producent och programmets tittarsiffror steg i höjden. Trots att de sjunkit något de senaste åren och det inte längre är någon garanti att man spräcker den magiska 3 miljoners-gränsen är melodifestivalen fortfarande Sveriges största tv-program. I varje deltävling tävlar 8 bidrag varav 5 går vidare till den andra röstomgången. Nytt för i år är att rösträkningen inte nollställs inför andra röstomgången. Till slut skickas två bidrag direkt till finalen i globen och två till andra chansen där bidragen ställs mot varandra i dueller tills bara två återstår. Dessa två får då de sista finalplatserna och ställs mot de 8 direktkvalificerade bidragen i globen den 10 mars. Vinnaren där får sedan representera Sverige i Eurovision song contest (ESC) där ytterligare 42 länder deltar.

 Sveriges största folkfest är kantat av rubriker med ord som skandal, sammanbrott, nakenchock, fusk, kupp och firande och i inget annat land är den nationella uttagningen så viktig och så populär. Majoriteten av alla bidrag är ren skit, man blir lika besviken varje år. Det sägs att det är låten som tävlar men alla vet att det inte är sant, de är artisten och är du inte populärast i Sverige från början behöver du ett förbannat bra nummer annars är du chanslös. Endast ett fåtal låtar hänger sig kvar efter tävlingens slut och bara något enstaka bidrag kan sorteras in under kategorin "bra låt". Trots detta är melodifestivalen något att se fram emot varje år. Man köper kvällstidningarnas schlagerbilagor, taggar till med gamla låtar, repeterar fakta och vinnare genom tiderna och sitter till slut förväntansfullt där med en hög vänner, varav de flesta inte alls gillar festivalen men som ändå inte kan låta bli att kolla, och räknar ner sekunderna tills vinjetten börjar och den färgglada kungakronan syns i bild för första gången. Vad ska de ha på sig? Hur ser scenen ut? Vilken låt är bäst? Vem har det bästa numret? Vilka går vidare? Vad blir det för pausunderhållning? Kvällens stora skräll, vad blir det? Vem skapar flest rubriker i morgondagens tidningar? Hur många tonartshöjningar kan man egentligen hinna med under en kväll? Det handlar inte om bra eller dålig musik. Det handlar inte om att skaffa förutsättningar för en bra placering i ESC. Det handlar inte om att smärtfritt ta sig igenom tävlingen så att alla blir nöjda och glada. Det handlar om känslan. Låtarna ska vara dåliga. Alla placeringar och framgångar efter tävlingen är bara en bonus. Det ska stå "fel låt vann" i tidningarna, Christer Björkman ska bli anklagad för att vara korrupt och skandalerna ska flöda. Man vill sitta där hemma i soffan och känna förväntan förvandlas till förtvivlan innan spänningen trots allt tar överhanden. Man vill känna frustrationen sakta komma smygande när man börjar inse att det inte går som man vill och sedan med glädje ta emot kallduschen av ilska och besvikelse när värsta tänkbara låt tar hem segern. Det är den kallaste tiden på året och Sverige är fortfarande täckt av ett konstant mörker. Vardagen har återigen fyllts av slentrian och tristess och man drömmer allt oftare om lugn och ro på varmare breddgrader. Då kommer melodifestivalen och sveper ett varmt täcke av glädje, glamour och gemenskap över landet och schlagerglittret ger allt det gråa en ny färgglad lyster.

Så till er kära vänner i värmlands djupa skogar, i de snötäckta dalarna och i det platta men ack så vackra Köpenhamn skänker jag här en stor glimmande schlagerkram. Cirkusen har äntligen börjat!

En dag som alla andra

Nu var det ett tag sen jag skrev något här och jag måste ju försöka hålla mitt halvhjärtade nyårslöfte. Idag innebär detta helt enkelt ett litet inlägg om min vardag, ett vanligt klassiskt "det-här-har-jag-gjort-idag-inlägg". Jag har dock upptäckt att det är så farligt enkelt att börja gnälla och klaga och bara fokusera på det som är negativt när man skriver om sin vardag. Så det tänker jag inte göra. Detta är ett "det-här-har-jag-gjort-idag-och-det-fick-mig-att-må-bra-inlägg". Enjoy!

Började morgonen med frukost bestående av leksandsknäcke med ost och marmelad och min första kopp te på en månad, mums! Njöt av detta till ett avsnitt av svt:s ny serie "Äkta människor" (har en svaghet för lite övernaturliga filmer och serier) som jag såg på svtplay i min alldeles egna nyinköpta Mac. Sedan var jag lite duktig en stund och röjde upp i köket och tvättade lite. Det var väl i sig inte så roligt men det kändes bra efteråt så därför får det vara med här. Sedan har jag gjort lite nya upptäckter på spotify så det är nog snart dags för lite nya musiktips här på bloggen:) Sedan har jag inte gjort jättemycket, haft en ganska slapp dag. Pluggat lite musikproduktion, pimplat te, lekt med mini nya vän Macan (uttalas Mackan, och är för er som inte förstod det min nya älskade dator. Jag har en böjelse för att namnge det mesta.) och chattat med lite folk världen över. Jag har upptäckt att jag tycker det är väldigt roligt! Tänk att kunna prata med folk från hela världen om stort och smått utan att ens behöva lyfta på rumpan :D tänk om de hade veta de när de upfann hjulet...