Cirkusen är tillbaka

Nu var det dags för melodifestival igen och inbitet fan som jag ändå är så måste jag ju helt enkelt göra detta till en följetång här på bloggen. Detta kommer resultera i en liten sammanfattning och reflektion varje vecka är tanken. Om du som jag inte kan slita dig från tv-apparaten på lördagkvällarna kan det vara roligt att jämföra dina egna tankar med mina och sedan konstatera att jag måste vara spritt språngande galen(tack detsamma) och kanske till och med dela med dig av dina mycket vettigare (eller inte) åsikter. Om inte så kan du ju se det som en chans att hänga med i vad som händer utan att egentligen behöva titta på programmet (fy på dig) och på så sätt inte behöva se ut som ett frågetecken så fort någon fäller en kommentar om detta spektakel. Eller så kan du ju helt enkelt strunta i att läsa det (kommer aldrig på frågan) och förbli en dumförklarad idiot med noll allmänbildning vad gäller Sveriges populärkultur. Valet är helt upp till dig. Håll till godo.

Kort bakgrund. Melodifestivalen har funnits i någon form sedan 1956. Dagens format med fyra deltävlingar, andra chansen och final infördes 2002 och sedan dess tävlar alltså 32 bidrag varje år. Dessa väljs ut bland tusentals sökande av en hemlig urvalsjury. I ungefär samma veva som det nya konceptet infördes tog Christer Björkman (före detta frisör från Borås) över som producent och programmets tittarsiffror steg i höjden. Trots att de sjunkit något de senaste åren och det inte längre är någon garanti att man spräcker den magiska 3 miljoners-gränsen är melodifestivalen fortfarande Sveriges största tv-program. I varje deltävling tävlar 8 bidrag varav 5 går vidare till den andra röstomgången. Nytt för i år är att rösträkningen inte nollställs inför andra röstomgången. Till slut skickas två bidrag direkt till finalen i globen och två till andra chansen där bidragen ställs mot varandra i dueller tills bara två återstår. Dessa två får då de sista finalplatserna och ställs mot de 8 direktkvalificerade bidragen i globen den 10 mars. Vinnaren där får sedan representera Sverige i Eurovision song contest (ESC) där ytterligare 42 länder deltar.

 Sveriges största folkfest är kantat av rubriker med ord som skandal, sammanbrott, nakenchock, fusk, kupp och firande och i inget annat land är den nationella uttagningen så viktig och så populär. Majoriteten av alla bidrag är ren skit, man blir lika besviken varje år. Det sägs att det är låten som tävlar men alla vet att det inte är sant, de är artisten och är du inte populärast i Sverige från början behöver du ett förbannat bra nummer annars är du chanslös. Endast ett fåtal låtar hänger sig kvar efter tävlingens slut och bara något enstaka bidrag kan sorteras in under kategorin "bra låt". Trots detta är melodifestivalen något att se fram emot varje år. Man köper kvällstidningarnas schlagerbilagor, taggar till med gamla låtar, repeterar fakta och vinnare genom tiderna och sitter till slut förväntansfullt där med en hög vänner, varav de flesta inte alls gillar festivalen men som ändå inte kan låta bli att kolla, och räknar ner sekunderna tills vinjetten börjar och den färgglada kungakronan syns i bild för första gången. Vad ska de ha på sig? Hur ser scenen ut? Vilken låt är bäst? Vem har det bästa numret? Vilka går vidare? Vad blir det för pausunderhållning? Kvällens stora skräll, vad blir det? Vem skapar flest rubriker i morgondagens tidningar? Hur många tonartshöjningar kan man egentligen hinna med under en kväll? Det handlar inte om bra eller dålig musik. Det handlar inte om att skaffa förutsättningar för en bra placering i ESC. Det handlar inte om att smärtfritt ta sig igenom tävlingen så att alla blir nöjda och glada. Det handlar om känslan. Låtarna ska vara dåliga. Alla placeringar och framgångar efter tävlingen är bara en bonus. Det ska stå "fel låt vann" i tidningarna, Christer Björkman ska bli anklagad för att vara korrupt och skandalerna ska flöda. Man vill sitta där hemma i soffan och känna förväntan förvandlas till förtvivlan innan spänningen trots allt tar överhanden. Man vill känna frustrationen sakta komma smygande när man börjar inse att det inte går som man vill och sedan med glädje ta emot kallduschen av ilska och besvikelse när värsta tänkbara låt tar hem segern. Det är den kallaste tiden på året och Sverige är fortfarande täckt av ett konstant mörker. Vardagen har återigen fyllts av slentrian och tristess och man drömmer allt oftare om lugn och ro på varmare breddgrader. Då kommer melodifestivalen och sveper ett varmt täcke av glädje, glamour och gemenskap över landet och schlagerglittret ger allt det gråa en ny färgglad lyster.

Så till er kära vänner i värmlands djupa skogar, i de snötäckta dalarna och i det platta men ack så vackra Köpenhamn skänker jag här en stor glimmande schlagerkram. Cirkusen har äntligen börjat!