Det hela inleddes med en kortare resumé av förra årets tävling så jag tänkte göra detsamma. Tyvärr tyckte jag att förra året var ett rätt kasst år, både bidragen och produktionen, så det finns inte jättemånga godbitar att välja bland men följande är hur som helst det som enligt mig är värt att komma ihåg. Det första är det bidrag som absolut var den rättmätige vinnaren. Bäst och mest välproducerade låt, bäst sångare, bäst dans, snyggast nummer och snyggast kille. Därför kommer här både klippet från finalen och från deltävlingen (presentationsfilmerna är olika). Jag vill också påminna er om The Monikers rullband som han obekymrat promenerade fram på. Trevligt nummer där han till råga på allt lyckades klämma in något som tjejerna i tävlingen vanligtvis brukar stå för, ett klädbyte. Här kommer han. Låt oss nu bli lite internationella och minnas två bidrag från övriga Europa som i alla fall tog mig med storm. Det första är ett tvillingpar vars energi och barnsliga charm jag helt enkelt inte kan motstå hur gärna jag än vill. Ljudet lämnar mer att önska men här är de hur som helst, Jedward. Nummer två kommer från vår granne i öst som lät sig inspireras av en älskad Astrid Lindgren-figur och berörde med en trallvänlig liten bit om att rädda vår planet. Snyggt med dekoren inne i den gigantiska arenan dessutom. Jag talar naturligtvis om finske Paradise Oskar. Slutligen vill jag gå tillbaka dit jag började och ge Danny ytterligare en eloge för att han efter en bitter andraplats ändå levererar en av de bästa och mysigaste poängpresentationerna någonsin. Det är såhär det ska vara :)
Första deltävlingen gick alltså i Växjö där vi välkomnades till arenan av ett nästan filmusiksliknande körmedley av "popular" och vinjett musiken. Det var första gången som jag faktiskt uppskattat förra årets vinnarlåt. Det hela övergick dock snart i den sedvanliga festen med viftande färgglada ballonger och glittriga dansare som gjorde plats på scen för årets programledare. I år var det tre guldglittrande damer vid namn Helena Bergström (vars klänning inte var jätterolig direkt), Sarah Dawn Finer (vars klänning var fin men kanske lite väl snäv men å andra sidan skäms hon inte för sin kropp och det är bra) och slutligen Gina Dirawi (vars klänning jag inte alls förstod mig på). Gina är kanske inte känd för alla men hon är så vitt jag förstått någon bloggerska som har haft en talkshow i svt och som även ledde Musikhjälpen 2011 tillsammans med Kodjo från Morgonpasset och Jason Diakité. I det stora hela så tycker jag att de gjorde ett bra jobb. Visst, de håller verkligen inte samma nivå som Kristian Luuk, men definitivt bättre än förra året måste jag säga. Dessutom är det ju ytterligare 5 veckor kvar så jag får vänta med mitt slutbetyg. I år var greenroom beläget längst bak i arenan och därifrån löpte en lång catwalk hela vägen fram till scenen. Här skulle du alla artister vandra fram när det var deras tur att framföra sin låt. Kanske inte helt lyckat då flera av artisterna var långt ifrån bekväma med detta. Själva scenen var riktigt snygg tycker jag. Inte för stor och inte för liten med en känsla av att inte riktigt veta vart den börjar eller slutar tack vare ljussättningen och de visuella effekterna. Ganska enkel men med en liten trappa i ena hörnet. Bra jobbat Svt. Nu till bidragen.
1. Sean den förste banan - Sean banan
Kvällens första bidrag. Vad ska man säga. Popular får gärna vinna tio gånger om bara jag slipper se Sean Banan representera Sverige i ESC. Eller kanske inte. Men det finns bara ett ord som kan beskriva detta - värdelöst! Ingen förväntar sig något annat av Sean men om man värnar det minsta om sitt rykte som låtskrivare bör man inte sitta i direktsänd tv och vinka glatt om man inte skrivit en bättre låt än såhär. Tror dessvärre inte att detta är en låt som kommer glömmas bort efter festivalen, i alla fall inte i de yngre kretsarna. Tog sig till andra chansen, vilket inte var så förvånande, jag hade faktiskt räknat med att han skulle sno åt sig en finalplats.
2. På väg - Abalone dots
Årets första "okändis". En bluegrass-grupp bestående av tre tjejer från Västervik som tydligen både varit förband till Lars Winnerbäck och vunnit grammis för bästa folkmusik. Jag har aldrig hört talas om dem. Säkert jätteduktiga tjejer men jag tror inte riktigt att detta är rätt forum. Låten är rätt platt och lyftet man väntar på kommer aldrig riktigt. Inte ens de fladdrande flaggorna i bakgrunden är intressanta. Får känslan av att den kunde blivit lite lite bättre om texten varit på engelska istället men nej, detta håller inte. Så gick det ju som det gick också.
3. I want to be Chris Isaak (this is just the beginning) - The Moniker
Förväntningarna var höga efter förra årets succé men tyvärr gick det åt skogen. Det slutade med en åttonde plats vilket var lite väl hårt enligt mig. Måste nog ändå säga att det trots allt var en av kvällens bästa låtar. Det första intrycket var visserligen att den var rätt tråkig och tjatig men jag tror att den kunnat växa med lite fler genomlyssningar. Tror däremot inte att det blir en låt som kommer att hänga kvar efter tävlingens slut. Kanske att de dammar av fjolårets hit istället? En eloge dock för att han klämt in de gamla klassiska sidostegen från mellanstadiediscot i ett annars ganska så lamt nummer.
4. The boy can dance - Afro-Dite
Tio år efter segern är disco-tanterna (nästan i alla fall) tillbaka med samma gamla danssteg och samma gamla tongångar. Ett vinnande koncept visserligen men det har som sagt gått tio år. Inte riktigt lika synkade och lite mer anfådda levererar de ändå en klassisk disco-schlager som enligt de kriterierna definitiv håller måttet. För tio år sedan funkade det uppenbarligen. Det hade kanske gått för 6-7 år sedan också men idag är det dömt att misslyckas. Som ett försök till förnyelse har de slängd in tre dansande pojkar som skulle kunna vara deras söner men som de inte beblandar sig med. De får hålla sig på vänsterkanten. Det finns ingen helhet i numret, konceptet är föråldrat liksom sångerskorna och dessutom är dansmusik den hetaste trenden i musikvärlden just nu och den låter inte i närheten av detta. Med allt detta i åtanke måste jag ändå säga att de borde vara stolta över sin femteplats.
5. Mystery - Dead by april
Ett Göteborgs-band som säger sig ha ambitionen att blanda klassisk pop med rå metal och förra året deltog i pausunderhållningen i melodifestivalen och spelade en metal-version av "dansa i neon" tillsammans med Lena Ph. En ganska osammanhängande låt. Först en "mesig" lite popliknande vers som leder över i en growl-brygga som fick mig att tänka "Herregud, vart ska detta sluta...". Men sedan kom refrängen. Där har de lyckats, verkligen. En melodi som biter sig fast och ett "gött gung" (om man nu kan säga så om den här typen av musik). Riktigt bra! Resten av låten är bara osammanhängande men en finalplats räckte det ändå till och tack vare refrängen och bristen på värdigt motstånd måste jag säga att de förtjänade det.
6. Salt and pepper - Marie Serneholt
Iklädd en nästintill hudfärgad glittrig kroppsstrumpa entrade hon scenen och levererade...inte alls. Låten var allt annat än godkänd. Sången var allt annat än godkänd. Numret var allt annat än godkänt. det var som att se en sjöjungfru med stjärtfena upp till hakan ställa upp i en lokal talangjakt med ett gäng ompa lompas som kör. Dessutom fattar jag inte vad salt och peppar har att göra med killen hon sjunger att hon inte kan få nog av. Nej du Marie, håll dig till att dubba tecknad film, det är det din röst passar för. Sorry.
7. Jag reser mig igen - Thorsten Flinck & revulotionsorkester
Det räckte tyvärr till andra chansen och jag är inte alls förvånad att han gick vidare. Men den mannen skrämmer mig. På riktigt.
8. Euphoria - Loreen
Kvällens andra finalist och en verkligt värdig sådan. En bra och välproducerad klubblåt som vi garanterat kommer höra på radion framöver. Duktig sångerska som verkligen har hittat ett unikt sätt att uttrycka sig på. Ett snyggt nummer med endast en dansare och ett vackert snöfall. Avskalat men ändå mäktigt. Jag får lite känslan av att se en musikvideo fast live på scen. Jag tror att låten skulle kunna gå långt i ESC men jag är tveksam till att resten av Europa köper den typen av nummer men jag vill samtidigt absolut inte att hon ska ändra det. Å andra sidan kanske det är just ett annorlunda nummer och en grym låt som behövs för att det till slut ska gå vägen. Vem vet.
Pausunderhållningen fick mycket kritik från mina vänner som tyckte att för mycket fokus la på en liten minoritetsgrupp men jag höll inte med. Jag tyckte att det för första gången på länge fanns ett underhållningsvärde i det hela. "Hela Sveriges fest" (se den här) var en lite truddelutt i sann showanda som framfördes av de tre programledarna och handlade om att festivalen inte längre bara är bögarnas fest. (Misstänker att de inspirerats en del av Grotescos framträdande på Skansen med låten Bögarnas fel). Nytt för i år är också något som kallas för tredje chansen. Detta är en omröstning på webben där gamla utröstade bidrag från tidigare år tävlar om att få framföra låten igen live i globen. Varje vecka skickas två stycken till final. Lagom intressant.
Sammanfattningsvis så var det väl en ganska medioker första deltävling men vad mer kan man förvänta sig. De flesta lyckades klämma in en höjning i sitt bidrag, ingen av artisterna såg riktigt så avslappnade ut som de önskade under intervjuerna och självklart var någon tvungen att göra en cover på en tidigare låt. detta gjordes av Soundtrack of our lives som egentligen gjorde väldigt bra ifrån sig. De gjorde dock det stora misstaget att välja en låt som väldigt få kommer ihåg, nämligen "Try again" med Dilba. Största skandalen blev väl Thorsten Flincks hand på Ginas rumpa under en intervju i greenroom men förutom detta var det en ganska stillsam tillställning. Min personliga reflektion var att kvällen innehöll en hel del indian-associationer (Abalone dots, The Moniker och Loreens) och självklart mängder av glitter.
Hmm, vad händer nästa vecka måntro? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar